Nu jävlar syster-yster!
Nu kan jag också slira runt och se lodig ut.
Fick en fantastisk mysdress av far, en sån här som är riktigt mjuk på insidan. En sån där som med all säkerhet gör att det fastnar blått ludd på hela kroppen om man tar på sig den när man är helt nybadad. Härligt.
En dress att lyssna på mjukisbyxhårdrock i !
Komplett med keps.
Jag kommer använda den. Ja jävlar vad jag ska använa den.
Västervik ska mjusbyxas till ordentligt. Redan i kväll tänker jag mig. Fast samtidigt som jag tänker ut stortdåd åt min mjukisdress läser jag om Sveriges Tuffaste Kvinna - alla kategorier. Marit Bergman.
Hon spelade på Nalen i går. Jag hade velat vara där. Jag blir alltid lika förälskad! Sommaren 2002 gick Keanu Eyes på repeat i min stereo. Jag gjorde en darrig intervju med den stencoola bruden som vevat gitarr och vrålat sig hes i Candysuck tidigare. På en äng i Emmaboda stod hon i änglavingar och vandrande från viskande sad-love pop till en rytande X-ray Spex-cover.
Oh bondage, up your's!
Sedan dess är jag hängiven klänningarna, utstrålningen, powerpopen, självklarheten och förmågan att likt Håkan Hellström ta några nonchalanta kliv från inskränkt indie-hype till folklig utan att gå vilse på vägen.
Inte ett dugg förvånande att det är Marit som from over there i staden utan tvillingtorn kommer på hur man löser musikbranschens "KRIS".
Prenumerationer. En låt i månaden i ett år - för 85 kronor.
Så smart. Så enkelt. Så Marit.
Nu blir jag lite oroligt för att Marit Bergman nog inte har mjukisdress på sig särskilt ofta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar