torsdag 24 april 2008

Sjuk?

Gick upp, kräktes, gick och la mig. Kändes som en bra grej att göra. Framförallt i den ordningen.

Hultsfred släpper nya torsdagsbiljetter. Undra hur det kommer att bli? Återupprepning av fiaskot från förra året, för fiasko får man faktiskt kalla det när det inte finns något att se - för någon. Genom att försöka skapa något "för alla" lyckades man göra en fesitval med så brett utbud att egentligen ingen vill se speciellt mycket av det. Amy Winehouse, The Tallest man och earth och lite annat smått och gott som fastnade. Som Säkert! - med den rätteligen bortregnade Krunegård-duetten. Missförstå mig rätt, både Laakso och hans soloprojektet är strålande. Men just på Hultsfred lyckades Markus Krunegård hamna någonstans "i närheten" av tonerna, men inte på ett bra sätt. Inte ens Jessica Bryntesson lyckades göra det hela till något postivit. Fast hon försökte.
Men, va spelar det för roll. Egentligen spelar det ju inte någon större roll om det blir fiasko eller inte (tja, gissar att bland annat Hultsfreds kommun och Rockparty möjligen ser det liiiite annorlunda). Men, MEN. Jag är mest där för att kolla på mina gamla hjältar i The Only Ones som ståtar med en av världens bästa poplåtar:



Att sångaren Peter Perrett är farsa till två kids som delat scen med katastof-Pete i Babyshambles är mest kuriosa.

Har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska gå till jobbet och smitta ner alla med eventuell vinterkräksjuka. Det lutar åt det. Just nu har jag arbetsteorin att jag, eftersom jag faktiskt inte använde nässpray i natt (lyss nu Martin till vad som händer när jag inte får missbruka som jag vill!), har svalt en massa slajm och att det av någon anledning var därför jag kräktes galla under morgontimmarna, ungefär samtidigt som hemtjänsten anlände till E.Blomqvist i dörren brevid. Blev lite sugen på att ropa in dem faktiskt.

Blev väldigt mycket friskare av en och en halv meter brev från Karlstad!
Prydligt ihoprullat och med väldigt mycket god vilja inpressad i ett lite för litet kuvert. Brevbäraren höll på och krånglade i minst fem minuter när brevet skulle genom brevinkastet. Orkade inte öppna dörren och hjälpa honom/henne.
Känner mig lite svag igen nu...

1 kommentar:

lina sa...

Men Lisa, det är så fantastiskt trevligt att du börjat blogga igen!
Jag sitter på rummet på Rue La Fayette och skrockar i min ensamhet...