Uuuuuhuuuuu...
Ja jävlar... Det blev kalas.
Mycket leopardmönstrat, ännu mer hud och allra mest alkohol.
Sweet.
Med huvudvärken från helvetet går jag till jobbet. Plockar upp kameran och vandrar på alkoholspänstiga ben mot sjukhuset för att göra ett jobb om fängelse/sjukhus-prästen (det är något lurt med att jag varje bakisdag måste ut på nåt sånt, förra gången hamnade jag på teaterföreställning - på IOGT-NTO!).
På vägen dit möter jag en liten familj på söndagspromenad. Unge 1 vrålar som en stucken gris för att hon INTE VILL ÅKA HEM. Unge 2 är som slajm i sin sittvagn, hela tiden på väg ut - åt alla möjliga håll och kanter.
Föräldrarna ser lika slitna ut som jag, trots att de med all säkerhet satt i en soffa och tittade på Psalmtoppen i går och sa till varandra att "tänk va härligt när barnen sover och vi får tid för varandra". Sen skålade de i sina svindyra Orrefors-vinglas som de aldrig får använda nuförtiden eftersom dyrt porslin och småbarn är en lika strålande kombination som olja och vatten.
Helt plötsligt kändes negrita-smak i munnen och en rejäl huvuvärk som en riktig jävla jackpot!
Söndagar är helt klart de allra allra bästa dagarna att inte har barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar