Världen är galen, eller?

Ha! En strålande morgon utan kräks eller barn som skriker högt utanför fönstret (ute dagis i all ära, jag kan inte låta bli att tycka att de ibland har lite FÖR roligt tidigt på morgonen).
En morgon utan att spy är dessutom bra ur flera perspektiv, framförallt ur det reproduktiva. Ringde Martin för lite sympatipoäng igår och han påpekade, med skräck i rösten, att "spyr man inte på morgonen när man är gravid?!".
Eh...
Det är få dagar man verkligen går och hoppas på att man har vinterkräksjukan - gårdagen var en sån dag.
Men fredagen bjuder som tur var på stiltje och det enda irritationsmolnet är att jag inte har någon slagborr. Jag hade VERKLIGEN behövt en slagborr idag. En enda vägg behöver få en dos foton upphängda, sen är jag nästan lite obehagligt förtjust i lägenheten.
Framförallt om man jämför med ställen jag har bott på innan:

eller kanske:

Även om det är lite skumt att bo själv för första gången, och kanske ännu konstigare att ha hunnit bli 27 innan man gör det för första gången, så gillar jag läget i min lilla lya. Eller, kanske egentligen allt utom läget... Fast det är väl så när man jobbar med det man gör, man får helt enkelt gilla läget var man än hamnar...

Det är ju världens bästa jobb - tillika världens sjukaste. I går skickade Lina fantastiskt fina bilder från Paris (och ett elakt sms med "ännu en dag i gruvan..." jag har precis slutat blåsa rök ur näsborrarna så let´s leave it). Paris är vackert. Att en svensk 19-åring blivit skjuten med fyra skott i huvudet i Paris är inte lika vackert. 

Strax efter skickar Erik bilder från en toksnygg gräsbrand i Värmland, öppna vidder som med all röken ser ut som ett klipp ur vilken domedagsfilm som helst. Vansinnigt vackert. 

Ge oss mord och bränder och vi är som terriers med ett tuggben för ögonen?

Nä, självklart inte. 

Snarare tvärt om. Att komma nära det ogreppbara gör det lite mer verkligt, lite svårare att blunda för och lite lättare att ta in. 

I den bästa av världar.

Det kan vara så enkelt som Lina säger också:

"Det kanske är vi som är galna?"

Dags för pepp-upp! Att inte lyssna på The last shadow puppets, med Alex Turner från Arctic Monkeys och Miles från The Rascal är i stort sätt kriminellt! 

Enjoy!