Åh va svårt det var att inte dra dåliga skämt om doggybags när jobbarkompis Jennie packade ner grannens (ja, grannen visste om det) hund i en väska och hade med sig på jobbet hela dagen (bilden är inte tagen på jobbet utan efter jobbet, after work som di säj´).Vansinnigt svårt.
Fast han gillar´t - skarpt.
Jag jobbade och fick inte dricka öl, surt.
Nu luktar jag grillkorv efter att ha varit på en helvetisk villabrand. Men jag har ett hem som INTE har brunnit ner till grunden så efter omständigheterna känns livet väldigt bra. Fy fan alltså. Att förlora allt man äger och har, alla minnen, alla småprylar som man likt en silverfixerad skata har släpat hem till boet. Usch!
Idag bättrade jag på skatsamlingen en sväng och investerade i olika föremål gjord av orange hårdplast. Min mor älskar det inte, men hon behöver inte bo i det. Jag älskar det och jag VILL bo i det. Alla är glada? Bra!
Därför trodde jag att jag hade stenkoll när jag hörde Jennie och hennes kille snacka om Johannedal (loppisområdet) och hurvida det var öppet i morgon.
"Tror att det är stäng på lördagar," förklarade jag, "jag var där i dag och hittade en massa prylar. Superfynd, fast allting var ju inte helfräscht förstås, men det får man ta när det är begagnat. "
Jennie och Fredrik tittar lite äcklat på mig, kollar på varandra och sen säger Fredrik försiktigt
"Du menar loppisarna nu va? Inte sexshopen som vi pratade om alldeles nyss..."
Japp, jag menade loppisarna...
Men va fan, ena stunden snackar vi rekvisita till slamp-partyt vi ska på i morgon, nästa stund 25-års presenter. Hur ska jag kunna hålla ordning på allt...?
Begagnade sexprylar... Usch på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar